Visst är idén god. Visst är syftet vällovligt, men det bär inte. Det blir för sentimentalt och alldeles för lite berättelse. En film behöver mer än så. Det är ett försök att skildra det svarta Amerikas historia, men det fungerar inte. Jag kan inte säga om det är skådespeleriet eller manuset som inte bär. Kanske både och. Det är dessutom ganska rörigt klippt med alltför snabba kast.
Vi får följa Cecil genom hans liv, från bomullsplantagen där han pappa dödas och hans mamma förnedras till Vita huset där han servar president efter president fram till Obamas tillträde. Genom honom och hans familj skildras Amerikas 1900-tals historia. Men det blir aldrig riktigt levande, även om den plågsamma skildring av far-son relationen griper något, när så försoningen kommer blir det ändå stolpigt.
Bäst är slipsen han ärver efter Kennedy och Alan Rickman som Ronald Reagan. Betydande bägge! Och så skinksmörgåsarna förstås.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar