Behövs det fler Kung-Arthur-filmer? Kanske behövs de just nu när England står inför den förödmjukelse brexit troligtvis innebär. När vikingarna, med Mikael Persbrandt i spetsen, böjer knä för Kung Arthur i slutscenen då handlar det om dagspolitik, inget annat. Rätt bisarrt!
Annars är det en sorts frälsningshistoria där ondskan utmärker sig genom att förråda kärleken och de goda genom att vara schyssta grabbar. Rätt bisarrt det också. Men Guy Ritchie kan skriva dialog och vrida allting en aning åt det absurda vilket gör att du faktiskt står ut.
Närmast är det kanske att likna vid berättelsen om Babels torn (1 Mos 11:1-9) - då blir kanske just EU-politiken ännu mer satt på sin spets. Nåväl, underhållande är det trots allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar