Betyg: 3 monument
Det händer inte så mycket. Och det mesta som händer är ganska obegripligt. Det här är en film om en bilresa som kan komma att få stora konsekvenser för de fyra personerna som färdas genom det vindpinade och ganska trista chilenska landskapet. Eftersom perspektivet är de båda barnens så utspelar den sig till största delen i baksätet på bilen. Föräldrarnas samtal i framsätet ger intryck av att vara avgörande på ett obehagligt sätt, men hur förstår vi inte. Resan fortsätter flera dagar. Ibland stannar de, för att äta eller sova. Barnen kan bara följa med, precis som vi som ser filmen. Och när den är slut är det som stannar kvar en smärtsam medvetenhet om barns beroende och utsatthet. Skickligt gjort eftersom allt är så vardagligt beskrivet och inget dramatiskt egentligen händer. Men det gör också att det är en ganska tråkig film.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ja, här får jag ju erkänna att middagen strax innan inte lämnade mig obemärkt. Kanske var det just det att den var lite "tråkig" som gjorde att jag stundtals sov så gott. Bra att du promotar den, Marie, och det viktiga barnperspektivet. En film för föräldrar att se?
SvaraRaderaJag tyckte bäst om öppningsscenen. Föräldrarna som packar bilen i mörkret. En tidig morgon? Och så plötsligt hämtar det sovande barnet och bär hen till bilen med orden: Håll fast i mig. Vad annat kan ett barn göra än att hålla fast i sina föräldrar?
SvaraRadera