Tänk dig en Disneyfilm från tidigt 70-tal, inte en tecknad utan en av de där riktigt dåliga spelfilmerna. Tänk dig då att replikerna inte handlar om familj och moralism utan om arbetarklassen och nationen. Tänk bort de pastellfärgade amerikanska villasamhällena, tänk istället Nordkorea och gruvindustri. MEN samma pastellfärger, samma glättighet, samma grunda människosyn (om inte värre), samma hemmafruar som vattnar blommor med ett leende...
Hur ska det här förstås? Är det ironi eller propaganda? Filmen är den första samproduktionen mellan Nordkorea och västeuropa, så på något sätt är det kanske inte ironi. Men det är så uselt att jag har svårt att tro att det skulle vara på allvar, samtidigt är det så uselt att ironin inte fungerar, om det nu är ironiskt menat...
Handlingen då? Söt gruvarbetare blir cirkusartist, tränar i hemlighet med byggbrigaden och vinner allas hjärtan. Det märkliga är att vid några tillfällen så byts de grälla bilderna ut mot dokumentära bilder från byggen i Pyongyang, då tror en att det blivit något fel på filmen. Verkligheten ryms inte!
Kan det inte ha varit så att regissör från väst och producenter eller vad det var från Sydkorea haft olika agendor? Om det inte hade varit så sent skulle vi ha stannat och lyssnat på vad de sa. Men intressantare är att när jag såg ditt inlägg här så insåg jag att det här är den film jag redan glömt att jag sett!
SvaraRaderaKanske kan det vara så och det kan vara en anledning till att det är en så till intet förpliktigande film. Fortsätt att glöm den, det är nog bäst så.
SvaraRadera