Strejker kan bli bra film, social rättvisa, indignation och kamp som möter hårt motstånd kan vara nog så dramatiskt. Och någonstans finns det här också, men det döljs i glättighet och snygga brittiska accenter. Symaskinsömmerskestrejken i Dagenham 1968 var ett av de avgörande stegen mot en lagstiftning om lika lön för lika arbete för män och kvinnor. Strejken var oerhört lyckad och det är på något sätt det som filmen vill visa. Även motståndet känns glättigt och inte riktigt äkta - det bränner aldrig till, utan är mest småmysigt och kul med kommunistisk fackföreningsretorik på bred dialekt, elaka, lite dumma skurkar och rättrådiga kvinnor. För det handlar om kvinnor, inte flickor som i den svenska titeln!
Intressantaste scenen är när Rita 'O Grady skäller ut sin man för att han vill ha beröm för det som för henne är en självklarhet; trohet, nykterhet och engagemang i barnen. Plöstligt förstår jag mycket bättre vad Jesus menar när han talar om tjänaren som inte ska ha något tack när han "gör vad han är ålagd" (Luk 17:9)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar