Äta Sova Dö är en arbetarfilm som handlar om klassamhället Sverige. Det är mycket bra men också ganska märkligt att den vann flera pris på Guldbaggegalan och har fått så stor uppmärksamhet sedan dess, för många i vårt land skulle ö h t aldrig prata om Sverige som ett klassamhälle. Men här får vi se människor som tillhör en arbetarklass i deras jobb på fabriken, när de slänger käft med arbetskamraterna på fikarasten och i den desperation som drabbar dem när uppsägningen är ett faktum. Men jag skulle också vilja beskriva Äta Sova Dö som en "arbete-film", dvs den handlar om att arbeta och arbetets värde.
Jag tycker mycket om vardagligheten i den här filmen, främst i skådespeleriet men också i de småtråkiga miljöerna. Replikerna är lite tafatta och halvkvädna på ett sätt som vi brukar prata med varandra till vardags och skådespelarinsatserna är överlag mycket bra och välregisserade. Förutom huvudrollsinnehavaren Rasa (Nermina Lukac) och hennes pappa (Milan Dragisic) så tycker jag särskilt om Rosi, som spelas av Gabriela Pichlers (författare och regissör) mamma Ruzica Pichler.
Bilden är lånad från den fantastiska sidan Tillträde förbjudet.
|
Se den här om du inte sett den! Mycket fint litet reportage om Amanda Pichler och tänkvärt om hur hon ser på klasskildringar, och vilka filmer som räknas till den genren.
SvaraRaderahttp://www.svtplay.se/klipp/978350/gabriela-pichler-om-klass-sin-uppvaxt-och-sina-arbetsmetoder
Mycket bra! En klok kvinna är hon. Och en väldigt bra regissör och manusförfattare.
SvaraRadera