Fantastic Four

Betyg: 1 monument

Stereotyper är trista, det hjälper inte att de är superhjältar de förblir lika tråkiga för det. Om inte ännu tråkigare, för det tycks som att Fantastiska Fyran genom den DNA-manipulation de råkar ut för, förstärks i sina stereotyper lika mycket som de får superkrafter. Trist och tandlöst och mycket förutsägbart. Här finns ett anslag av seriositet i skildringen av det utanförskap som särskilt Ben Grimm/The Thing upplever. Men det blir inget av det, smärtan känns aldrig äkta - det är för dåligt för att överhuvudtaget engagera. Enda ljusglimten är en kommentar i förbifarten när Ben säger att Gud övergivit honom; "No she hasn´t"! Oväntad feministteologi på en nedgången bar i Brooklyn.