Betyg: 3 monument
En sorts ironi att hon heter Shell och bor och arbetar på sin fars bensinmack i en ogästvänlig del av de skotska högländerna. När hon får frågan om det är bensinbolaget som gett henne namnet svarar hon att namnet betyder en vacker sak en kan finna på stranden. Där utspelar sig filmen, mellan Shells längtan efter något annat; värme, skönhet, omtanke, kärlek och den verklighet hon lever i med ensamhet, tristess och tystlåtna män som krampaktigt håller känslorna inom sig. Mest blåser det och vägen utanför macken varken börjar eller slutar. Så skulle det kunna pågå i all evighet, krampen som aldrig släpper, banden till fadern och hans epilepsi som bara dras åt, männen som inte betyder något - om det inte vore för de kvinnor som passerar och stillsamt visar andra möjligheter. Men det krävs ett offer för att vägen ska leda någonannanstans än tillbaka igen. Vetekornets lag; något måste dö för att livet ska bli möjligt (Joh 12:24-25)
Sorgligt, stillsamt, ganska tråkigt men på något vis hoppfullt i alla fall. Jag funderar på vad som skulle hända om filmen hade ett annat soundtrack än enbart vinden och de passerande långtradarnas motorer, till exempel om Mogwai hade lagt sin musik till..? Mindre tråkigt tror jag.
Strålande skrivet. Jag tyckte om filmen, trots att den var obehaglig och jobbig att se. Kanske hade musiken gjort det hela mindre tungt, på gott och ont.
SvaraRadera