Ensamhet och övergivenhet i relation till kärlek. Mörker i relation till ljus. Liv i relation till död. Och på något vis allt i relation till Gud eller Allah. Mer teologi än väntat, men så är det också en film av Wim Wenders. Ändå blir jag tveksam till hur den muslimska teologin skildras, utan intellektuell kraft - enbart som ett påbud.
Två människor möts av en slump (?) men skiljs strax därefter. Den ene förlorad i öknen och politikens grymhet, den andra i havets djup. Sorgligt, vackert och någonstans mycket mänskligt. Spännande på sitt eget vis. Det som förenar dem är vatten, livets källa, dopets ursprung. Det som skiljer dem åt är våldet, politiken och vi människors oförmåga att leva tillsammans i fred.
I viss mån udda med en film om en biomatematiker (Alicia Wikander).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar