Om sensationsjournalistik och frivillig barnlöshet, bägge ungefär lika skadliga för det goda samhället. Fast den frivilliga barnlösheten är nog värst, så illa är det att den kvinna som väljer att inte vilja vara mor åt direktör Borgs barn går under i olycka och ensamhet. Medan lyckan ler åt den goda kvinna som med glädje föder samme mans barn. En mycket udda moral, svårsmält och unken. Det kan inte hjälpas att Ingrid Bergman här får sitt genombrott, det är varken en historia värd att berätta, särskilt välspelat eller elegant filmat. Snarare tvärtom, ganska taffligt skådespeleri (även av Victor Sjöström) och märkligt klippt med helsvarta partier som en sorts övergångar. Mindre lyckat.
Moralen faller tillbaka på 1 Mos1:28 om att människan ska uppfylla jorden och när hon inte gör det görs det sådana här usla filmer som en sorts sämre pedagogisk version av makarna Myrdals Kris i befolkningsfrågan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar