En efter en dör jägarna, den ene i en grymmare död än den andre. Kan det var så att det är djuren som hämnas? Djuren och landskapet står i centrum, samtidigt som de betraktar oss från sidan. Kanske handlar det om centrum och periferi - där vi människor är periferin och djuren, naturen, landskapet är centrum. Vackert filmat och oerhört fint skådespeleri från minsta biroll till huvudrollen. Död, hämnd och varm solidaritet, allt skildrat i en sorts magisk realism.
Värst är prästen som predikar om jägarna som "Guds ambassadörer i skapelsens verk" (det lär vara ett autentiskt citat från en verklig predikan!). Han har inte läst varken skapelseberättelsen eller Psaltarens 36:e psalm: "Herre, du hjälper både människor och djur" (Ps 36:7). Och slutscenen har mycket av Jesaja 11: 6-7 i sig. På så vis blir filmen både en skarp samtidskritik och en ekoteologisk predikan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar