Skog, vikingatid och minnen i motljus. Egentligen en enkel saga om han som försvann, kom hem med en skatt, men skatten visade sig vara förbannad. Poängen är väntan, väntan på den försvunne fadern, Joar. I väntan och oron har de kvarvarande kvinnorna olika strategier. Så någonstans är det en film om sorg och sorgens olika uttryck. Spännande blir det först de sista 25 minuterna, men det gör inget. Spänningen gör knappat filmen bättre. Ovissheten och oron i vardagen är filmens behållning - sedan kan vi fundera över vikingatidens religiositet, om den verkligen tog sig dessa uttryck.
Lite för många plywoodsköldar och ett behov av att studera moralfilosofi/pastoralteologi när manusförfattarna inte kan skilja mellan "debt" och "guilt". Slutscenen är en direkt skildring av Psaltaren 107:7, sedan får de vara hur asatroende de vill!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar