Det behövs tydligen en ny filmatisering av Okänd soldat ungefär vart trettionde år: 1955, 1985, 2017. På något vis är det en berättelse som inte får glömmas bort, samtidigt är det inte säkert att en ny filmatisering tillför så mycket. Mycket är sig likt, till förväxling likt.
Men här framträder naturen tydligare. Dels genom fågelsång - mycket skogsfågel, men vi hör också gök och korp när dramtiken kräver det - dels genom insekterna: getingar, skalbaggar, maskar, larver, fjärilar som gör skogen mer levande, både i de ljusa sommarnätterna och under vinterns iskalla stjärnor. Annars är detta en individualisering av det som i grunden är en kollektiv berättelse, enstaka personer träder fram på ett sätt som skiljer denna version från de förra och det gör den något mindre intressant. Det är fortfarande en bra och realistisk krigsskildring, med allt från vanvettiga order till trasiga människor, men de andra filmerna är bättre.
Och visst sjungs det också här, kampsånger, visor och psalmer. Särskilt framträdande är psalm 297 i Den svenska psalmboken (Härlig är jorden).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar