Det börjar med lärksång och en blombukett till Jungfru Maria - och slutar med döden på en soptipp. Däremellan violer, pansarvagnar, Stalin-porträtt, uppkomlingar, mord, ambitioner, död och förälskelse samt längtan till blommande kastanjer. Vi befinner oss i Polen dagarna efter krigsslutet, motståndsrörrelsen är splittrad mellan vänster och höger, landet ligger förött och i ruiner - ändå ska krigsslutet firas och det med besked.
Skuggorna, ansiktena, dialogen - det är mycket fint gjort. Personerna är komplexa på ett sätt som förvånar, ingen är rakt igenom ond, ingen är rakt igenom god. De är sammansatta människor, precis som du och jag. Det är bra!
En uppochnedvänd Kristus och en udda version av Predikarens tredje kapitel: "Allt har sin tid..." Märkligast är ändå huvudpersonen Macieks (Zbigniew Cybulski) porträttlikhet med Lou Reed! I synnerhet med solglasögonen på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar