Sång och vänskap. Liv och död. Manskören har inskrivet i sina stadgar, mest på skoj, att de ska sjunga på varandras begravingar. Det visar sig bli verklighet förr än de anar. Men först ska de vara förband åt Black Sabbath.
Vi följer repetitionerna inför Black Sabbath-giget, samtidigt som vi får veta att körledaren är döende i cancer. Korta intervjuer varvas med körens sånguppträdanden.Fåniga visor blandas med klassisk pop och rocklåtar: Imperiet, Lou Reed, Billy Bragg. Trams blandas med allvar, skratt med gråt och det är oerhört fint skildrat. Vardagligt och finstämt trots de grova skämten och fåniga visorna. Sällan skildras manlighet så här närgånget och naket. Att de sedan faktiskt uppträder på rockfestivalen är nästan ett antiklimax, då den häftigaste scenen är när den sjunger Billy Braggs "New England" hemma hos den döende körledaren. Det är stort och starkt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar