A royal affair

Betyg: 4 monument

Livläkarens besök av P O Enquist var en stor läsupplevelse för min del. Huruvida filmen A royal affair följer alltför nära på P O Enquists bok eller är en egen berättelse om den allmänt kända historien om drottning Caroline Mathildes och kung Christian VII:s livläkare Struensees kärleksaffär, det kan jag inte avgöra. En bra berättelse är det i alla fall. Både som roman och film.

Caroline Mathilde blev som 15-årig engelsk prinsessa bortgift med den danska tronarvingen Christian. Han var inte psykiskt frisk och Johann Friedrich Struensee anställs som kunglig livläkare. Caroline Mathilde och Johan Friedrich inleder en kärleksaffär, som är minst lika mycket en politisk affär. Det är alltid lite kittlande med historiskt dramatiska händelser (och det här är verkligen dramatiskt med förbjuden kärlek och ond bråd död), men väldigt svårt att veta vad som verkligen hände. Själv blir jag löjligt besviken när jag letar en bild till det här inlägget och finner ovanstående. I Alicia Vikanders gestalt är den unga drottnignen så otroligt mycket vackrare.

Eskil och Trinidad

Betyg: 4 monument

Snygga norrländska dialekter bland barnen, en del hockey, lite för mycket båtbygge, men mycket relation och längtan till påsk. Det handlar om drömmar, om vem en är, om att leva upp till andras förväntningar, om utsatthet och utstötthet och en stor längtan till påsk.

Eskil är en usel hockeymålvakt, men hans pappa vill inte inse det utan begär att sonen ska leva pappans dröm. Trinidad är en udda pingstvän som offrar allt för att leva sin egen dröm - som nog för henne egentligen är mänsklighetens dröm. Bägge gillar de båtbygge och möts i det, och i att inte riktigt passa in. Vänskapen dem emellan har jag sett förr, men inramningen är mer originell; en liten by i Norrlands inland där hockeyn dominerar allt.

Det är fint skildrat, inte så gråtmilt som det skulle kunna bli - Eskils kompis Mirja räddar hela filmen genom att var mer intresserad av köpcentra i Boden (eller var det Östersund?) än av Trinidads drömmar. Drömmarna får vara i fred, det är fint!

Och så var det detta med påsken. Påsken får en symbolisk betydelse laddad med gemenskap. Inte så långt från tanke på uppståndelsen och Guds gemenskap med oss människor i både liv och död.

Bäst är ändå Jonas Inde som hockeytränare, varm och okänslig på samma gång!

On the Road

Betyg: 3 monument

Hur filmar man språk? Hur gestaltas driv och en sorts fullständig ärlighet i skrivandet på film? Svaret är nog att det faktiskt inte går. Att filma Jack Kerouac är egentligen inte möjligt. Hans romaner är inte berättelser, utan språk som forsar fram utan begränsning. Handlingen är ointressant, det är själva beskrivandet som är huvudsaken. Kanske är det ändå möjligt, men inte så här, inte alls!

Som traditionell spelfilm måste det finnas en berättelse, en berättelse som bär. Det saknas, istället får vi följa en grupp människor som missbrukar det mesta de kommer över, sprit, droger, människor, sexualitet, bilar... Romanen handlar om något annat.

Det som räddar filmen är porträtten av Allan Ginsburg och William Burroughs. Mycket bra, nervigt och intressant.

Lords of Dogtown

Betyg: 4 monument

Torkan i södra Californien tömmer swimmingpoolarna på grund av vattenransonering. De som har råd lämnar hettan för bergen och kvar blir flotta trädgårdar med tomma bassänger. Perfekta för den nya tidens djärva skateboardåkare. Det är 70-tal och skateboard förvandlas från medelklassuppvisning till parcour och streetåkning. Snyggt, snabbt och laddat med både klasskamp och tonårsuppror skildras hur en konstart blir till. Som en sorts skateboardens "De förbjudna stegen", men mörkare.

Vänskap prövas, kärlek prövas, fullständigt livsfarliga hopp och vändningar prövas, lojaliteter prövas, familjeband prövas... I slutändan prövas själva livet - faktiskt vackert. Mer vackert än patetiskt.

Bäst är nog ändå soundtracket; Jimi Hendrix, Race Against the Machine, Neil Young...

Fantastic Four

Betyg: 1 monument

Stereotyper är trista, det hjälper inte att de är superhjältar de förblir lika tråkiga för det. Om inte ännu tråkigare, för det tycks som att Fantastiska Fyran genom den DNA-manipulation de råkar ut för, förstärks i sina stereotyper lika mycket som de får superkrafter. Trist och tandlöst och mycket förutsägbart. Här finns ett anslag av seriositet i skildringen av det utanförskap som särskilt Ben Grimm/The Thing upplever. Men det blir inget av det, smärtan känns aldrig äkta - det är för dåligt för att överhuvudtaget engagera. Enda ljusglimten är en kommentar i förbifarten när Ben säger att Gud övergivit honom; "No she hasn´t"! Oväntad feministteologi på en nedgången bar i Brooklyn.

Flickorna i Dagenham (Made in Dagenham)

Betyg: 3 monument

Strejker kan bli bra film, social rättvisa, indignation och kamp som möter hårt motstånd kan vara nog så dramatiskt. Och någonstans finns det här också, men det döljs i glättighet och snygga brittiska accenter. Symaskinsömmerskestrejken i Dagenham 1968 var ett av de avgörande stegen mot en lagstiftning om lika lön för lika arbete för män och kvinnor. Strejken var oerhört lyckad och det är på något sätt det som filmen vill visa. Även motståndet känns glättigt och inte riktigt äkta - det bränner aldrig till, utan är mest småmysigt och kul med kommunistisk fackföreningsretorik på bred dialekt, elaka, lite dumma skurkar och rättrådiga kvinnor. För det handlar om kvinnor, inte flickor som i den svenska titeln!

Intressantaste scenen är när Rita 'O Grady skäller ut sin man för att han vill ha beröm för det som för henne är en självklarhet; trohet, nykterhet och engagemang i barnen. Plöstligt förstår jag mycket bättre vad Jesus menar när han talar om tjänaren som inte ska ha något tack när han "gör vad han är ålagd" (Luk 17:9)

En enkel till Antibes

Betyg: 1 monument

Så tråkigt. Stolpig dialog. Taffligt skådespeleri. Förutsägbar handling. Tråkigt filmat med bl a långa kameraåkningar över höstfagert norrländskt landskap. Inte ens Sven-Bertil Taube kan lyfta den här filmen.

Nej, Rikard Hobert. Eftersom du både skrivit manus och regisserat så föreslår jag att du pensionerar dig och köper en enkel till Antibes. För det verkar ju vara, åtminstone som det framställs i filmen, alla pensionärers dröm.