Betyg: 5 monument
Burt Lancaster är fruktansvärd, medan Tony Curtis som hans lakej är mest ett skämt. Men ett livsfarligt skämt som driver människor i förtvivlan, skrattar åt andras olycka och beter sig helt komplett omoraliskt. Otäckare cyniker än dessa två herrar har nog aldrig visats på film. Cyniker med makt över människorna. Två tidningsmän, den ene med New Yorks mest inflytelserika kolumn och den andre hans hantlangare som ger honom alla skandaler, sanna eller osanna.
Det är oerhört grymt, vansinnigt snyggt spelat med ett manus vassare än en rakkniv. Till detta klubbar och bakgator i New York, rökiga nätter och jazzmusik. När solen äntligen går upp i slutscenens morgon över Manhattan inser vi att hela filmen har utspelat sig nattetid. Jesu ord om att inte synda mer citeras, liksom änglarnas sång på julnatten, men filmen ger oss inget evangelium. Ändå anas hoppet i slutminutens gryningsljus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar