Eskil och Trinidad

Betyg: 4 monument

Snygga norrländska dialekter bland barnen, en del hockey, lite för mycket båtbygge, men mycket relation och längtan till påsk. Det handlar om drömmar, om vem en är, om att leva upp till andras förväntningar, om utsatthet och utstötthet och en stor längtan till påsk.

Eskil är en usel hockeymålvakt, men hans pappa vill inte inse det utan begär att sonen ska leva pappans dröm. Trinidad är en udda pingstvän som offrar allt för att leva sin egen dröm - som nog för henne egentligen är mänsklighetens dröm. Bägge gillar de båtbygge och möts i det, och i att inte riktigt passa in. Vänskapen dem emellan har jag sett förr, men inramningen är mer originell; en liten by i Norrlands inland där hockeyn dominerar allt.

Det är fint skildrat, inte så gråtmilt som det skulle kunna bli - Eskils kompis Mirja räddar hela filmen genom att var mer intresserad av köpcentra i Boden (eller var det Östersund?) än av Trinidads drömmar. Drömmarna får vara i fred, det är fint!

Och så var det detta med påsken. Påsken får en symbolisk betydelse laddad med gemenskap. Inte så långt från tanke på uppståndelsen och Guds gemenskap med oss människor i både liv och död.

Bäst är ändå Jonas Inde som hockeytränare, varm och okänslig på samma gång!