Kina år 1900 mitt under boxarupproret. Vi befinner oss i Pekings europeiska kvarter bland diplomater, ministrar, blåsorkestrar och soldater. Varje imperialistisk nation, från England till Österrike, vill ha sin del av den kinesiska kakan. De svältande kineserna gör uppror mot det västerländska inflytandet, men vi är en del av Europa och våra hjältar likaså. Märkligt, rent politiskt, men oerhört välspelat. Spännande och med ypperlig dialog. Filmen skildrar i stort sett de historiska händelserna under sommaren 1900.
Det mest intressanta är hur barnen står i centrum. Den franske prästen säger att varje människa är förälder till varje barn. Det är en motkraft mot imperialismen, liksom Ava Gardners fantastiska baronessa - hon styr både sitt eget liv och sin egen död. En fri kvinna mitt bland konventionerna. Det bästa är nog dessa underströmmar som motsäger den imperialistiska tanken om någons överhöghet över någon annan. Och sett ur vår tid med brexit och Trump så visas här det motsatta; hur enighet ger styrka, hur nationer kan samarbeta och därför överleva. En snygg kamp (och vänskap) mellan USA (Charlton Heston) och England (David Niven) förhöjer nöjet. Bara i riktigt bra film kan sådana klichéer uppskattas!
Snygga masscener, fantastiska kostymer, en dräpande hänvisning till Salomos vishet (1 Kung 3:16 - 28) samt en läcker hatt med påfågelsfjädrar (manlig sådan).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar