Mama

Betyg: 3 monument

Ett landskap. Någon kommer in i det från sidan på en avlägsen stig eller en väg. Kameran är fast och vi får följa personen genom hela landskapet till andra sidan av bilden. Kameran stannar kvar någon extra minut i landskapet. Det går mycket långsamt. Meditativt på ett sätt, men alltför långsamt. Och ingen musik, enbart verkliga ljud; fågelsång, motorljud, tystnad.

I grunden en film om arbetets lugna rytm på en liten gård i södra Kina. Det är långt till skolan, det är långt till sjukhuset och all transport sker gåendes trots att det är 1990-tal. Särskilt sjuktransporten till fots genom natten är hjärtskärande, så överlever hon inte heller och vi får följa begravningen med smällare och ålderdomliga ritualer som överlevt maoismen. 

Filmen är uppbyggd kring sju dagar och jag kan inte annat än tänka in skapelseberättelsen - kanske handlar det om hur skapelsen ständigt förnyas. Någon föds, någon dör. Livet går vidare. Sorgligt, men också hoppfullt. 

Bäst är stolarna och när hela skolklassen tillsammans läser högt om Mulan. Svårast är att förstå vem som är vem och vilken relation de har till varandra.