Jazzmusik, Frankrikes nederlag i Indokina, alltför närgångna präster och filmhistoriens snabbaste frukost. Men allra mest handlar det om kärleken och då inte vilken kärlek som helst utan om Eros, den romantiska eller ska vi säga köttsliga kärleken. Femtonårige Laurent pendlar mellan att vara barn och vuxen i sitt utforskande av den egna sexualiteten. Det är både bitterljuvt, finstämt, svårsmält och dunkelt, särskilt oidipus-historien som lämnar en märklig smak i munnen efteråt. Men det i vilket fall mycket väl utfört, både framför och bakom kameran, med ett bra manus där den högborgerliga familjen både kläds av och glorifieras - eller hur vi nu skall tolka slutscenens gapskratt. Vänligt eller hånfullt? Det är nog mest vänligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar