Lovsång, bön, evangelium och välsignelse. Allt genom musiken: gripande, omskakande och innerligt. Egentligen två konsertkvällar inspelade i New Temple Missionary Baptist Church i Los Angeles, men lika mycket en gudstjänst. Det är svårt att sära ut vad det är som gör det så bra, kanske närvaron och just detta att det samtidigt både är gudstjänst, dvs helt utan tanke på publik och konsert med medvetna låtval. Publiken är lika mycket församling - med undantag för Mick Jagger längts bak andra kvällen - med spontan dans och fantastiska uttryck för bön och delaktighet. Bara detta att halvvägs resa sig ur stolen, eller att peka vilt med armarna som för att understryka betoningar i sången, i Aretha Franklins sång!
Men kanske tycker jag allra mest om sättet det är filmat, rakt på, utan krusiduller med alla medverkande tydligt i blickfånget, elektrikern som lägger ut extra sladd, kameramännen, assistenten som flyttar grejer, den gamla damen som svimmar... Det känns verkligen som om jag var med!
Eller hur!?! Den grep mig oerhört
SvaraRadera