En resa ut på den franska landsbygden, men egentligen en resa bakåt i minnet. Här möts modern gatukonst och fransk filmhistoria. Egentligen handlar det om seende, om att se människan, ecce homo (Joh 19:5 i Vulgatas latinska text) och upprätta henne om hon så lever i en nerlagd kolgruveort i Normandie eller arbetar på ett café i Sydfrankrike, en blick för människan i samhällsutvecklingen - men också om Agnès Vardas ögon som tappar skärpa och blir en del av skildringen av åldrandet. Den kanske mest fantastiska scenen är när de utomhus iscensätter en synundersökning med ett tjugotal statister som håller bokstäver i en trappa. Dråpligt, rörande och en tydlig hyllning till den åldrande kroppen. Och hur ser egentligen JRs ögon ut, de han döljer bakom pseudonym och solglasögon?
Lekfullt, oerhört välkomponerat, oväntat både roligt och politiskt. En viktig film om livets väsentligheter!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar