Betyg: 2 monument
Jag har sett i princip alla Ingmar Bergmans filmer i år och läst ett antal böcker av och om honom. Jag har också sett filmen Allt flyter, som Jane Magnusson skrev manus till. När hon nu gjort en två timmar lång film om Ingmar Bergmans liv under ett år - och det dessutom är året 1957, dvs det år då både Det sjunde inseglet och Smultronstället hade premiär - så är mina förväntningar högt ställda. Jag tänker att Jane Magnusson nog kan berätta något nytt om Bergman, om hans liv och hans filmer. Men tyvärr är det inte så, utan istället befäster hon myten om "det stora geniet". Både genom att fokusera på hans otroliga arbetskapacitet och hans ökända maktfullkomlighet. Människor i Bergmans närhet får ta stryk när att hans skapande blir till. Men ändå hyllas han filmen igenom som "geniet".
Och jag tänker att det hade varit spännande med en film som såg bortanför den gängse bilden av den store "demonregissören" och istället försökte förstå den kreativa och filmskapande människan, på gott och ont. Hur jobbade han? Vad drev honom? Och varför var det så viktigt för honom att göra alla dessa filmer? Det bästa är ändå funderingen kring att det kanske är Fanny som är Bergmans alter ego, och inte Alexander som vi kanske tror. Men det är nog mer troligt att han skrev in sig själv i både Fanny och Alexander...
Om Jane Magnusson hade valt att fokusera på bara ett par av alla de vinklingar som presenteras i filmen hade det blivit en mer sammanhållen och intressant produktion. Och näst bäst är förstås de gamla smalfilmerna från filminspelningarna när det begav sig.
Och jag tänker att det hade varit spännande med en film som såg bortanför den gängse bilden av den store "demonregissören" och istället försökte förstå den kreativa och filmskapande människan, på gott och ont. Hur jobbade han? Vad drev honom? Och varför var det så viktigt för honom att göra alla dessa filmer? Det bästa är ändå funderingen kring att det kanske är Fanny som är Bergmans alter ego, och inte Alexander som vi kanske tror. Men det är nog mer troligt att han skrev in sig själv i både Fanny och Alexander...
Om Jane Magnusson hade valt att fokusera på bara ett par av alla de vinklingar som presenteras i filmen hade det blivit en mer sammanhållen och intressant produktion. Och näst bäst är förstås de gamla smalfilmerna från filminspelningarna när det begav sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar