Det börjar magnifikt med en ensam man som drar en likkista genom ett lerigt landskap. Mer lera, till och med kvicksand, och mycket mer död. Korset på kistan, snart blankt av lera, vittnar om en "mud-Christ", vilket dock visar sig vara fel. Kistan innehåller något helt annat, men kristuslikheten består ändå, trots stöld, mord och lögner - särskilt när Djangos händer krossas i en korsfästelsescen o c h han besegrar döden, i form av Major Jackson och hans band av ku-klux-klan-lika våldsmän med sina röda halsdukar (den enda färgen som står emot leran). Slutscenen är lika magnifik som början; den stapplande, uppresta människan mot den ljusnande himlen och det tomma korset. Frälsningen, uppståndelsen och livet kan börja på nytt...
Bara ledmotivet gör filmen sevärd, liksom musiken i stort, särskilt när mexikanarnas hästar skrittar i takt till musiken. Elegant!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar