Det händer något när människor sjunger, eller egentligen tvärtom; det händer inte något när människor sjunger - på film. Berättelsen och tempot stannar upp och det blir segt. Bättre då med sång- och dansfilm. Tyvärr dansas det inte, istället förbereds en ganska patetisk revolution. Det är synd, hade de arga unga männen dansat istället hade historien tagit en annan vändning.
Jag har inte läst Victor Hugos roman, men utgår från att den är bättre än denna romantiska melodram. Några medryckande revolutionära scener med fladdrande röda fanor, men inte ens de känns koreograferade tillräckligt.
Även om det filmiskt är rätt trist är det teologiskt intressant där många av sångerna framträder som tydliga böner, där de två kontrahenterna (Jean Valjean och Javert) som jagar varandra bägge söker sin rättfärdighet i Gud: en straffande och rättvis gud, respektive en nådefull och god gud?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar