Som en Shakespearepjäs förflyttad till en framtida rymdålder (år 10191). Med den skillnaden att manuset är betydligt sämre och skådespelarinsatserna därefter. Det största problemet är de godas godhet kontra de ondas ondska. Det sistnämnda går alldeles utmärkt att skildra och de onda blir med vissa undantag (läs Sting) spännande karaktärer, medan de goda är obarmhärtigt tråkiga. Då blir det ointressant hur det går och därmed faller intrigen. Synd, då det är en spännande och stundtals mycket vacker värld som skildras och idén med ett messianskt uppror i yttre rymden är i sig intressant. Inte minst teologiskt med en ganska problematisk syn på vad som är "Guds ord" och en tidig (1996) referens till Jihad.
Tyvärr är även stridsscenerna tråkiga, liksom monstermaskarna. Bäst är giftgastanden och de trekantiga trummorna.
Vad jag minns är böckerna att föredra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar