Poesi, vatten, lågmäldhet och en estetik som stundtals känns som en power-point presentation. Det är både spännande och långsamt på samma gång. En sorts försök att skildra ett lands själ, dess essens. Ingen talar, här finns ingen berättelse i ord, men en berättelse i bilder som ändå gör att vi kan vi gå därifrån och veta mycket mer om landet Vietnam än vi visste när vi kom. Ho-Chi-Min och Buddha, Mekongdeltat och Hue, Saigon och Hanoi. Personer och geografiska platser som blivit en del av min historia, på samma vis som Bibelns byar, städer och människor. Platser jag aldrig varit på, människor jag aldrig mött men ändå har ett känslomässigt band till.
Några viktiga ord ur filmen: "Miraklet är inte att gå på vattnet eller att gå i luften, utan att gå på den gröna jorden". Någonstans handlar det också om minnet av det som varit i relation till framtiden, att kanske "glömma med värdighet".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar