Det är sent trettiotal och De dödas dag i en mindre stad i Mexikos bergsbygd. Den brittiska konsuln har tappat greppet om sig själv och tillvaron, nu återstår endast whisky, tequila och det så föraktade mezcal. Långsamt byggs konflikten upp, först som en uppgörelse inom det redan uppgivna äktenskapet, senare med politiska inslag: inbördeskriget i Spanien och den inhemska mexikanska fascismen. Det är otäckt, välspelat och gripande. Människans förtvivlan, skam och längtan står i centrum, men Jungfrun kan inte göra hur många mirakel som helst och katastrofen är oundviklig.
Mycket välspelat, sällan har jag sett alkoholismen skildras så brutalt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar