Det börjar så snyggt, med en elegant cykling genom trettiotalets Edinburgh, flickorna på väg in på skolan och psalmsången under morgonbönen medan huvudpersonerna presenteras; Miss Brodie, hennes flickor, älskare och motståndare. Redan i flickornas grå skoluniformer och Miss Brodies spektakulärt färggranna klänningar anar vi ett tema; individ contra den grå massan. Individualismen visar sig dock vara både självupptagenhet och livsfarlig politisk naivitet. När Miss Brodie hyllar Mussolini och den italienska fascismen får hennes individualism en elak bismak. Godhet, sanning och skönhet är de ideal hon vill plantera i sina flickor. Resultatet blir både katastrof och uppvaknande. Kanske är det så att det inte är Miss Brodie som är huvudperson, inte ens i sin egen berättelse. Hennes bästa år är definitivt förbi. Misslyckandet är totalt och hon går under - utan att vi får se eller veta något om det.
En film om politik, pedagogik, individualism, sexualitet, vuxenblivande och åldrande. Allt ryms i denna osedvanligt välspelade och täta historia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar