Jag hör den ganska otäcke smågangstern Ray säga just det som Jesus säger till de lärjungar som vill vara de främsta i söndagens evangelietext; kan ni verkligen "dricka den bägare som jag dricker" (Mark 10:38). Eller så tolkar jag det för långt? I vilket fall så citerar Charles helt ordagrant Predikaren 9:4b två gånger; "bättre en levande hund än ett dött lejon" (märkligt nog är den svenska översättningen inget bibelcitat!) Men det handlar inte alls om bibelöversättning, lärjungaskap eller om att få en framträdande position, snarare handlar det om drömmar, fantasier, klasskonflikter och vem som ljuger bäst.
Bra tempo, snyggt foto och en god blick för detaljer, men allra bäst är soundtracket med allt från David Byrne, The Troggs och Fine Young Cannibals till Buzzcocks, New Order och Laurie Anderson. Och ännu bättre än soundtracket är hur musiken vävs in i filmen, från bandet på klassfesten till hip-hoparna utanför bensinmacken. Lysande filmiskt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar