Utgångspunkten är katastrofens möjligheter, eller är det enbart en sorts cynism? I vilket fall leder katastrofen vår hjälte till en bortglömd by där en opossum är en opossum och en kackerlacka en kackerlacka. Sporrad av bybornas bisarra ritualer hjälper han dem att besegra skurken och få vattnet att åter flöda över den öde öknen. Som kameleont kan han byta roller lika kvickt som andra ömsar skinn och han går från ömfoting till hårdhuding på ett kick (och tillbaka igen när så krävs!). Här finns en stark tro på morgondagen, som inte ligger Martin Luther efter, en tydlig bönesituation och den kristna dygden att vara till för andra - men egentligen är det en anti-kapitalistisk historia utan att egentligen erkänna det.
Mycket fint animerat med ökendjur i alla rollerna - fantastiska karaktärer, men bäst är sångarkvartetten, likt kören i ett antikt drama återkommande kommenterande det som sker, och som ständigt förebådar en död som aldrig kommer. Fånigast är Clint Eastwood som den ende människan (rätt kul också).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar