Ibland kan ett landskap och ett ansikte vara filmens huvudsakliga spelplats. Så är det här. De mjuka böljande kullarna, fårflocken i motljus, dammens vattenspegel och de stora vårdträden. Det är Gabys värld, där har han levt hela sitt liv, där har han sett lammen födas, växa upp och gå till slakt, där har han sett sina döttrar växa upp och flytta till stan, där har han sett sin hustru flytta ut och där har han blivit kvar. Hela det strävsamma livet på gården skildras i hans ansikte; arbetet, längtan efter vila, friheten och bundenheten, oron för ekonomin och den hotfulla framtiden. Samtidigt bär ansiktet drag av stolthet över döttrarna och deras val samt en verklig glädje över barnbarnen. Det är ett komplext ansikte! Mer komplext än landskapet. Och så lämnar han också gården, överger det som alla tror är hans enda egentligt möjliga liv - alla utom han själv och troligtvis döttrarna.
Det är mycket vackert, gott skådespeleri och en intressant kommentar till det Fjärde budet "Visa aktning för din far och din mor" (5 Mos 5:16).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar