Betyg: 3 monument
Det sprudlar av infall, leker och trollas fram. Maten slår ut i de mest fantastiska färger för att nästa stund sopas ner på golvet och försvinna ut genom en tratt i väggen. Allt är möjligt och det är verkligen så. Lyckan är så stor att kroppen tvinnar sig runt sig själv och kärleken får en lyftkran att bli en svanbåt så att Paris kan ses från himlen. Det är mycket ljus och himmel i den första delen av filmen och mycket jord och lera i den andra. Då har sjukdomen kommit och döden närmar sig. Allt krymper och går sönder, de klara glasen blir smutsiga, gatan växer igen och till slut blir enbart den bara jorden kvar. Sorgen kväver allt. En sorts grym kommentar till 1 Mosebok 2:19 "Jord är du och jord skall du åter bli".
Det är fascinerande men inte riktigt bra. Här saknas en berättelse - det blir mest infall och känslor - och då blir jag inte så engagerad.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar