Pongo och de 101 dalamtinerna

Betyg: 4 monument

Det är sextiotalselegant tecknat och dessutom en bra histora. Det bästa är att det är Pongo själv som berättar om hur hans husdjur (husse), lever ensam och behöver sällskap och hur han lyckas få honom att träffa ett annat husdjur som senare blir matte. Ironiskt och stilfullt. Sedan följer själva storyn med den onda kvinnan som kidnappar 101 dalmatinerhundar för att göra en prickig kappa av dem och hur de lyckas rymma med hjälp av andra djur och skurkarna till slut får sitt straff.

Vi får vara med om död och uppståndelse, vådliga färder genom natten och en stark solidaritet hundar emellan. Bäst är skymningsskallet.

Black Sea

Betyg: 4 monument

Det finns en räddning bort från arbetslöshet, alkoholmissbruk och hopplöshet - en guldskatt ligger och väntar på botten av Svarta havet. Det krävs bara en besättning desperat nog att bärga den utan att Ryska Svartahavsflottan upptäcker det. Och den finns bland de gamla skeppskamraterna i Liverpool, bland nergångna, psykisk instabila, missbrukande och utslitna män. Hälften britter, hälften immigranter från Ryssland, som knappt talar engelska. Det de har gemensamt är en desperat längtan efter ett liv bort från arbetslöshet och misär. Det går så där bra då guldet och girigheten driver dem mot varandra istället för att samarbeta. Det är klaustrofobiskt med misstron som gror ju djupare den skrotfärdiga ubåten sänker sig.

Fantastiskt bra skådespeleri och ett mycket bra manus. Väldigt brittiskt med grova dialekter, klasskonflikter och en orubblig solidaritet med de förtrampade. Vi får vara med om världens enklaste begravningsritual och ett fantastiskt ekolod.

Dr Strange in the Multiverse of Madness

Betyg: 3 monument

Det är inte en direkt uppföljare till den förra Dr Strange-filmen, snarare en del i hela Marvel-paketet där de tidigare Avenger-filmerna är viktigare som bakgrund. En flicka med den unika egenskapen att kunna färdas mellan världar jagas av demoner och bakom dem en kvinna besatt av barnfamiljens vardag. Det låter märkligt och är det i viss mån. I en parallell värld är denna kvinna med enorma psykiska krafter mamma till två pojkar - det är hon inte i den värld där berättelsen utspelar sig. Om hon kan ta över förmågan att vandra mellan världarna kan hon vara med sina barn i den världen och om de blir sjuka kan hon rädda dem genom att ta dem till en annan värld där botemedel finns. För att få denna gåva är hon beredd att utplåna världar - vad gör vi inte för våra barn! Dr Strange är den som står emot henne och tillsammans med flickan färdas han genom världarna för att söka upp sig själv i andra existenser och på så vis rädda både flickan och universum.

Det handlar om längtan och saknad; efter barn, efter föräldrar, efter en död syster, efter en stadig relation... Bäst är miljöerna och att vi får vara med om musik som vapen rent bokstavligt.

Doctor Strange

Betyg: 3 monument

En arrogant, hårdmaterialistisk skitstövel till kirurg, Steven Strange, råkar i en bilolycka förstöra sin händer och hela hans värld rasar samman. Från rå ateism och en benhård tilltro till naturvetenskapen hamnar han i Kathmandu och blir en lärjunge till "den äldste" (Tilda Swinton), en krigare som försvarar världen med andliga och psykiska krafter mot ett hotfullt universum. Snart blir Strange en av de främsta eleverna och hans bindning till det egna jagets förträfflighet börjar vika. Det ekar ibland av orden från psalm 285 (vers 4) i Den svenska psalmboken: "Gud, för uppbrott och förvandling lär oss glömma bort vårt jag".

Det handlar mycket om tid, liv och död. Om att stoppa tiden, få den att gå baklänges, om döden som fiende eller som en konsekvens av livet. Och i förlängningen etik, vad gör du av den tid du har, av det liv du får? Det är snyggt gjort, men samma effekter med verkligheten som vecklas ihop och rullar runt sin egen axel blir lite tjatigt i längden. Kul första gången. En del eleganta repliker, men en relativt tunn story. Effekterna är viktigare än handlingen.

Journey to the Beginning of Time

Betyg: 4 monument

Lite som en tjeckisk Nils Holgersson, men istället för geografi handlar det om paleontologi. Fyra pojkar ger sig av in i en djup grotta och kommer ut i istiden, de tar på sig tjocka tröjor, ser mamuttar och ullhåriga noshörningar, sedan fortsätter de längre in i jordens historia: tertiär, karbon, silur. Hela tiden med både djupt allvar och hänförelse. Ett pojkäventyr som berättar om jordens och livets tillkomst. Fint gjort för att vara 1950-tal, bra skådespeleri och trots den uppfostrande och pedagogiska rösten så är det fascinerande att följa. Det mäts, fotograferas och antecknas hela tiden och respekten för det vetenskapliga förhållningssättet är lika stor som vore det religiöst. 

Dag för dag

Betyg: 3 monument

Om liv och död och den svåra frågan om rätten till sin egen död, eller assisterat självmord - som det ju faktiskt handlar om. Malte, Tage och Rut bor på ett äldreboende när Malte får brev från en klinik i Scweitz att han har fått en plats där för att ta sitt liv då han har en svår hjärntumör. När han sedan ska resa dit så följer vännerna med, Rut för att om möjligt övertala honom att ändra sig - annars för att han ska ha det så bra som möjligt sista dagarna i livet och Tage för att han i sin demens tror att det är en vanlig nöjestripp. Dessutom följer en sjuksköterska med otrogen man med och slutligen en städare som "bara råkar" hänga på. Det blir en både dråplig och existentiell roadtripp genom Europa i husbil. Många trista ställplatser blir det!

Det är ett mycket bra manus, med ett oerhört elegant slut. Skådespeleriet är roligt oftast, men inte så djupt. Ändå ömsint och vänligt. Det som är behållningen är hur alla perspektiv kring assisterat självmord tas upp; etiska, religiösa, praktiska ... utan att det blir krystat. Snyggt!

Skidoo

Betyg: 2 monument

Det är sent sextiotal och hjältarna är hippies i färggranna kläder och kroppsmålning som agerar kollektivt trots att de alla är extrema individualister. De hamnar i konflikt med samhällets legala stöttepelare (poliser, domare, borgmästare) likaväl som med dess illegala (smågangsters och gangsterbossar). För att kunna besegra systemet och gangsterbossen bjuder de ett helt fängelse på en LSD-tripp genom att blanda syraindränkta anteckningspapper (!) i fängelsematen den dag då hela fängelseledningen äter med fångarna. Med en viss referens till 2 Kungaboken 4:40 (i gamla översättningen): ”döden i grytan”. 

Allt är oerhört naivt, snällt och väldigt fånigt - men också tidstypiskt med drogromantik och kritik av det kommersiella samhället. Roligast är att Groucho Marx spelar gangsterbossen God, på samma vis som han spelar i sina egna filmer. Filmen vore helt rimlig att förbise om det inte vore för Harry Nilssons sånger, särskilt när han sjunger hela eftertexten med skådespelare, scripta och produktionsdetaljer. Bäst är ändå ”Garbage Can Ballet”.