Betyg: 2 monument
Det är sent sextiotal och hjältarna är hippies i färggranna kläder och kroppsmålning som agerar kollektivt trots att de alla är extrema individualister. De hamnar i konflikt med samhällets legala stöttepelare (poliser, domare, borgmästare) likaväl som med dess illegala (smågangsters och gangsterbossar). För att kunna besegra systemet och gangsterbossen bjuder de ett helt fängelse på en LSD-tripp genom att blanda syraindränkta anteckningspapper (!) i fängelsematen den dag då hela fängelseledningen äter med fångarna. Med en viss referens till 2 Kungaboken 4:40 (i gamla översättningen): ”döden i grytan”.
Allt är oerhört naivt, snällt och väldigt fånigt - men också tidstypiskt med drogromantik och kritik av det kommersiella samhället. Roligast är att Groucho Marx spelar gangsterbossen God, på samma vis som han spelar i sina egna filmer. Filmen vore helt rimlig att förbise om det inte vore för Harry Nilssons sånger, särskilt när han sjunger hela eftertexten med skådespelare, scripta och produktionsdetaljer. Bäst är ändå ”Garbage Can Ballet”.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar