Tomb Raider - The Cradle of Life

Betyg: 2 monument

Egentligen fantastiskt! En kvinna som står emot alla män, som slår först och hårdast, som är smartare och som vinner varje strid. Men ack så tråkig! Både unken ur ett etniskt perspektiv och totalt humorbefriad.

Iallafall; arkeolog med smak för gravplundring få nys om Pandoras ask, finner en "karta", löser koden med hjälp av avancerad datateknik och kunnig men smått enfaldig medarbetare. Men ruggiga skurkar (som vill släppa lös alla världens sjukdomar) är dem på spåren som leder via Kina och Hong Kong till Afrikas hjärta. Ingen egentlig dialog, inte mycket till sammanhängande handling, men en hel del slagsmål och sönderskjutna laboratorier.

Kanske bör det tilläggas att filmen som är en uppföljare bygger på ett TV-spel. Det blir sällan så bra.

Heat

Betyg: 4 monument

En central scen är när mamman till den prostituerade tonårstjejen förtvivlat bryter sig fram för att se sin mördade dotter; poliskommissarien håller om henne utan att säga något och för, liksom ömsint, bort henne från platsen. Grymt, förtvivlat, våldsamt och mycket fysiskt - och i grunden relationellt. Egentligen en film om  livets mening, det svåra i att leva tillsammans och drömmen om något annat. Men på ytan en actionspäckad, våldsam polisfilm om kampen mellan skrupelfria gangsters och minst lika skrupelfria poliser i Los Angeles på 90-talet.

Bra manus, bra skådespeleri (både Al Pacino och Robert De Niro) och en fin skildring av det svåra att vara människa.

I inledningsscenen fångar kameran upp en Pietá - vid sjukhusentrén. Pietán en symbol för mänsklig relation och sorg i en grym värld. Passande.

King Kong (2005)

Betyg: 3 monument

Det börjar i depressionens soppkök och slutar, mer eller mindre bokstavligen, "on top of the world", åtminstone mätt efter amerikanska stadsplanemått. Men temat är inte framgång utan berättelsens makt, drömmens möjligheter, fantasins kraft. Då är alla klichéer tillåtna och de brukas ohejdat; de barbariska vildarna och den vita kvinnan, den motvillige och den fege hjälten, den rättrådige och den skrupellöse och så mycket monster du kan tänka dig - gigantiska kackerlackor och tusenfotingar, dinosaurier, blodtörstiga fladdermöss och så förstås Kong, kungen över den förtrollade, ociviliserade världen.

Men det är en tragiska historia. Civilisationen är så mycket starkare än fantasin, det vilda måste tämjas och friheten har sitt pris.

Mer klichéer än skådespeleri vilket gör Kong till den ende med ett känslomässigt register. Snygga monster och välgjorda monsterstrider annars saknas en hel del trådar i berättelsen trots att den är alldeles för lång.

Heartbreak Ridge

Betyg: 2 monument

Det är inte tubsockorna och de alltför tajta shortsen, det är inte 80-tals frisyrerna och den fördomsfulla dialogen, det är inte det förutsägbara eller det fånigt grabbiga. Det är inte den lite tradiga motsättningen mellan akademiker och riktiga soldater, det är inte arrogansen utan den patetiska skildringen av USAs invasion av Grenada 25 oktober 1983 som ger en dålig smak i munnen. Annars är det nog egentligen ett äktenskapsdrama och som sådant förutsägbart, men fint spelat.

Här finns dock en enkel, men ärlig kommentar till det femte budordet: "Du skall icke dräpa" (5 Mos 5:17).

Jag med

 Betyg: 4 monument

I grunden en enkel historia om kärlek på kontor. Men än mer en berättelse om normalitet och normalitetens gränser. Daniel har Downs syndrom och första dagen på nya jobbet blir han förälskad i en arbetskamrat som inte har någon diagnos men lever utanför normaliteten av andra skäl. De blir ett udda par i gränslandet mellan kärlek och vänskap. Tragiskt, på ett vis. Hoppfullt på ett annat.

Filmen har så klart ett ärende och stundtals lyser det igenom alltför väl i dialogen. Det är synd, men skådespelarensemblen, särskilt Luisa en av dansarna i Daniels brorsas danstrupp, väger upp. Det är så snyggt och verklighetsnära när hon gör upp med den överbeskyddande modern. Äntligen rollfigurer med funktionsvariation som spelas av skådespelare som har just det!

Cider med Rosie

Betyg: 3 monument

Livet, kanske en aning romantiskt, men på det stora hela ganska oförfalskat. Vackert landskap, samma dal genom årstider och år. Här föds människor och dör människor utan att egentligen vara en del av världen utanför. London är en sorts dröm, första världskrigets skyttegravar en sorts mardröm. I byn i dalen går livet sin gilla gång. Någon föds, någon dör. Tills huvudpersonen, Laurie ger sig av och filmen slutar. Dalen blir aldrig densamma igen.

En intressant tanke är hur bön skildras. Från den desperata, närmast magiska handpåläggningen som räddar liv till den nonchalanta bordsbönen hos godsägaren femton år senare. Här ryms systerns katastrofala handpåläggning, bön om regn och Fader vår som tidsmotor. Moderniteten skildrad genom synen på bön.

Se gärna filmen, men läs hellre böckerna. Klassisk brittisk litteratur!

Återträffen

Betyg: 4 monument

Konstnären Anna Odells film där hon iscensätter den klassåterträff som hon inte själv blev bjuden till finns just nu på svt-play. Det är en film i två delar, där den första delen kretsar kring det tal hon håller till sina klasskamrater på den iscensatta återträffen. Själva återträffen får åtminstone mig att tänka på Thomas Vinterbergs Festen, en ruggigt bra film med just tal där gamla oförrätter tas upp. I den andra delen möter konstnären några av sina f d klasskamrater och visar sin film (alltså återträffen, del 1) för dem. Hennes bild av vad som hände under skoltiden skiljer sig markant från deras.

På vilket sätt Anna Odell mobbades och utestängdes från gemenskap av sina klasskamrater är av underordnad betydelse. Det handlar mer om vilka vi är, vilka vi blir i andras ögon och vilka vi väljer att vara när vi som vuxna kan forma våra egna liv. Men det handlar också om en förljugen bild av den sorglösa och ansvarslösa barndomen. En replik som återkommer flera gånger är "vi var ju bara barn". Men även barn upplever sorg och smärta. Och även barn har ansvar. Inte på samman sätt som vuxna, förstås. Men om barn inte hade något ansvar för sina handlingar - varför lär vi dem då redan som mycket små att andra blir ledsna om vi gör dem illa.