En central scen är när mamman till den prostituerade tonårstjejen förtvivlat bryter sig fram för att se sin mördade dotter; poliskommissarien håller om henne utan att säga något och för, liksom ömsint, bort henne från platsen. Grymt, förtvivlat, våldsamt och mycket fysiskt - och i grunden relationellt. Egentligen en film om livets mening, det svåra i att leva tillsammans och drömmen om något annat. Men på ytan en actionspäckad, våldsam polisfilm om kampen mellan skrupelfria gangsters och minst lika skrupelfria poliser i Los Angeles på 90-talet.
Bra manus, bra skådespeleri (både Al Pacino och Robert De Niro) och en fin skildring av det svåra att vara människa.
I inledningsscenen fångar kameran upp en Pietá - vid sjukhusentrén. Pietán en symbol för mänsklig relation och sorg i en grym värld. Passande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar