I grunden en enkel historia om kärlek på kontor. Men än mer en berättelse om normalitet och normalitetens gränser. Daniel har Downs syndrom och första dagen på nya jobbet blir han förälskad i en arbetskamrat som inte har någon diagnos men lever utanför normaliteten av andra skäl. De blir ett udda par i gränslandet mellan kärlek och vänskap. Tragiskt, på ett vis. Hoppfullt på ett annat.
Filmen har så klart ett ärende och stundtals lyser det igenom alltför väl i dialogen. Det är synd, men skådespelarensemblen, särskilt Luisa en av dansarna i Daniels brorsas danstrupp, väger upp. Det är så snyggt och verklighetsnära när hon gör upp med den överbeskyddande modern. Äntligen rollfigurer med funktionsvariation som spelas av skådespelare som har just det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar