Det börjar i depressionens soppkök och slutar, mer eller mindre bokstavligen, "on top of the world", åtminstone mätt efter amerikanska stadsplanemått. Men temat är inte framgång utan berättelsens makt, drömmens möjligheter, fantasins kraft. Då är alla klichéer tillåtna och de brukas ohejdat; de barbariska vildarna och den vita kvinnan, den motvillige och den fege hjälten, den rättrådige och den skrupellöse och så mycket monster du kan tänka dig - gigantiska kackerlackor och tusenfotingar, dinosaurier, blodtörstiga fladdermöss och så förstås Kong, kungen över den förtrollade, ociviliserade världen.
Men det är en tragiska historia. Civilisationen är så mycket starkare än fantasin, det vilda måste tämjas och friheten har sitt pris.
Mer klichéer än skådespeleri vilket gör Kong till den ende med ett känslomässigt register. Snygga monster och välgjorda monsterstrider annars saknas en hel del trådar i berättelsen trots att den är alldeles för lång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar