Hämnd, våld, död. Och ett förtvivlat men misslyckat försök att vara mor. Två flickor, en yngre och en äldre, tvingas fly för sina liv in i den stiglösa skogen. De rör sig i Digerdödens spår och möter ödegårdar och obegravda människorester under sin flykt. Händelser och tillbakablickar gör att jakten svänger helt om så att den jagade blir den som jagar. Då blir det mindre spännande, vi vet hur det kommer att sluta.
Egentligen handlar allt om hämnd. Hämnden som den enda vägen ut och bort. Hämnden som befriare och möjliggörare. Långt från kristendomens tal om förlåtelse - här finns en antydan till förståelse, men inte förlåtelse och det enda tecknet på kristendom är korsen på de hastigt grävda gravarna.
En klumpigt täljd trähäst och ett armborst är de ting som är mest laddade med mening - en mening som hör samman.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar