Betyg: 3 monument
"Musiken är det enda som betyder något", musiken och dansen. En karismatisk balettimpressario tar sig motvilligt an en ny ballerina som sedan visar sig bli en stjärna. Men hon förälskar sig i balettens musiker och impressarion som ständigt framhåller att den enda kärleken kan vara till konsten finner försent att han själv blivit förälskad i henne. I bakgrunden finns H C Andersens saga "De röda skorna".Det är i grunden en berättelse om konst vs liv. Offra allt för konsten, eller offra konsten för livet och natutligtvis är det en kvinna som står för dessa omöjliga val. Männen kan enkelt välja konsten och livet följer med. Det är inte så välspelat, ganska svårt att förstå varför känslor uppstår då vi inte vet något om personernas historia eller känsloliv. Men det är mycket fina dansscener, särskilt den för filmen skapade baletten "De röda skorna" som vi får se i sin helhet och den sista föreställingen av samma balett där ballerinan är ersatt av en tom ljuskägla och de röda skorna. Elegant, vackert och storartat.
Predikaren säger att det "finns en tid för allt som sker under himlen" och där finns dansen med: "en tid att gråta, en tid att le, en tid att sörja, en tid att dansa" (Pred 3:4). Filmen skildrar den tiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar