Betyg: 3 monument
För en svensk är originaltiteln teologiskt fyndig: "The Long Good Friday". Alltså både det engelska och den svenska ordet för denna dag på samma gång! Och visst är denna dag i stilla veckan riktigt lång för londongangstern Harold som nu ska sy ihop sina storstilade planer med den amerikanska maffian, men särskilt god är den inte. Hans Rolls Royce sprängs i bitar liksom hans favoritpub och en av hans närmaste män hittas knivmördad på badhuset. Vem ligger bakom? Är det någon av de konkurrerande gängen i andra delar av London? Är det de korrumperade poliserna? Är det kanske rent av amerikanerna som vill testa honom? Eller kan det vara IRA och i så fall varför? Vi blir varse så småningom och slutet är underbart grymt.
Elegant spelat - särskilt av Bob Hoskins som Harold - om klassbakgrund, kontroll och framtidsaffärer. Alla är korrupta, opålitliga och våldsamma, men det finns en sorts hederskodex mitt i allt. En hederskodex som nu är bruten: "Man korsfäster inte folk utanför en kyrka på långfredagen."
Det är inte bara titeln som är teologiskt intressant, utan vi får också vara med om ett gudstjänstbruk som inte förekommer i Svenska kyrkan: en nattvardsgudstjänst på långfredagen. I svenskkyrklig teologi är det inte möjligt, Kristus har ännu inte uppstått från de döda och kan inte vara närvarande i delandet av bröd och vin. Mässan firas först på påskdagen. Dessutom anklagas medarbetare för att vara Judas! Snyggast är concorden!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar