Betyg: 4 monument
De tre vännerna från partisanstriderna under Andra världskrigets sista år försöker på olika sätt hitta sina liv i efterkrigstidens Italien. De blir, var och en, representanter för de samhällsgrupper som slåss om makten: de nyrika borgarna (Gianni), de intellektuella (Nicola) och arbetarklassen (Antonio). Alla går de vilse, var och en på sitt vis, i en samhällsutveckling de inte förmår förändra hur gärna de än skulle vilja. Det är snyggt gjort med en elegant växling mellan svart-vitt och färg, välspelat och intressant - men ack så enahanda skildrat ur manligt perspektiv. Kvinnan de alla tre är förälskade i blir bara en sorts katalysator utan egentlig egen roll och den andra kvinnan som skulle kunna vara intresant - Giannis hustru Elide - dör i en bilolycka just när hon skulle kunna åstadkomma något.
Här finns en sorts dialektik i bakgrunden, en kritisk samhällsskildring men också en ganska romantisk bild av historien och kampen för frihet och rätt. Roligast är den taskspelande munken med den fantastiska ramsan "Johannes vinner Antonius förlorar" och Nicolas sarkastiska replik: "Vänskap är en ascocial sammansvärjning".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar