Betyg: 3 monument
Om krigets förlorare, om de franska trupperna i Indokina när kolonialmakten går förlorad. Dien Bien Phu har fallit och en pluton stationerad i Kambodja får order om att överge sin postering och söka sig söderut genom djungeln. Det är regntid med ömsom ösregn ömsom brännade sol då moskiterna och blodiglarna frodas. Ständigt våta, ständigt på flykt bärande sina skadade kamrater tar de sig genom ett kaos av berg, floder, snår och livsfarliga öppna fält. Knappt någon av de som gav sig av kommer fram: "Pluton 317 finns inte mer" är de sista orden som sägs.
Mängder av cigaretter, drömmar om iskall Pernod och ett tydligt förakt för de inhemska kambodjanska soldaterna som slåss på fransmännens sida. De klassiska vienamesiska cyklarna finns med, men även elefanter och de vackraste scenerna är när elefanterna bär de sårade soldaterna högt över djungelvegetationen. En märklighet är att det förkommer ingen som helst religiositet, ingen av de franska soldaterna ber någon bön - inet ens för sina döda kamrater. Åtskillnaden mellan kyrka och stat är stenhård, soldaterna är statens förlängda arm - inget utrymme ges för böner! Så olikt amerikanska och engelska filmer som skildrar samma strider.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar