Stalingrad

4 Monument

Det är fasansfullt och grymt, kallt och hårt och långt från  mänsklig värme. Vi år följa några tyska soldater under slaget om Stalingrad och tiden därefter. Det är egentligen ingen berättelse utan mer en känsla som gestaltas; hopplösheten, maktlösheten, uppgivenhet, kyla, hunger och död. Samtidigt som det finns de som tror på den stora segern och på Führern. Absurt mitt i nederlaget och smärtan. 

Ibland, i korta stunder skiner det mänskliga igenom - som ett sorts bevis på att vi trots allt ändå hör samman, men oftast är det grymheten, våldet, smutsen och uppgivenheten som tar kommandot. Kanske är det just det som är poängen, de få stunderna av mänsklighet, musiken, solidariteten, det brutna brödet som delas, upprättelsen som en stund är möjlig... Så faller allt tillbaks igen i död, grymhet och kyla.

Så det spelar ingen roll att det står "Gott mit uns" på de tyska soldaternas bälten - det hjälper inte. Alla går under, kriget kväver all mänsklighet. Det finns ingen kvar för Gud att vara med. En synnerligen effektivt antikrigsfilm.