Chatos land

Betyg: 3 monument

Det kan uppfattas som en film baserad på hämnd, men kan också ses som en film om rasismens konsekvenser. "Halvblodet" Chato (Charles Bronson) dödar den lokale sherifen i självförsvar efter att ha blivit utsatt för grov rasism. Ett uppbåd på 10 män - alla med mer eller mindre sympatier för sydstatssidan i inbördeskriget - sätter efter honom, fast beslutna att hänga honom innan gryningen. Så blir det naturligtvis inte. Han lurar dem längre och längre in i det som de upplever som obebott land, men för honom är just Chatos land. Ett land varifrån ingen av förföljarna kommer tillbaka med livet i behåll. Det är grymt och hårt men ändå på något vis logiskt - de gav sig alla in i detta. När de hade kunnat säga ifrån vågade de inte fullt ut. De vågade inte motstå grymheten och de gick alla under.

Här förekommer glador, hästar, örnar, gamar, prärievargar och skallerormar och det ges tydliga paralleller till Vietnamkriget. Till detta en ensam läst gudstjänst och en uppenbar och ganska rimlig upplevelse av gudsfruktan. Bäst är ändå Charles Bronson i mockasiner, i princip endast mockasiner!