Betyg: 4 monument
Mer drama än western, mer hav än prärie, mer talande kvinnor än tysta, mer relation än revolverfight.I grunden en historia om lögn, skam och hämnd. Alla ljuger och den fege skäms äver sin feghet medan den lögnaktige skäms över sin lögn och för att hantera lögnen och skammen tar de till hämnden. På så vis en moralitet, men den är komplex - tack vare kvinnornas framträdande roller. Deras lögner är nödvändiga för att rädda relationen och de vänder sig bort från hämnden.
Det är som en kommentar till Psaltaren 5:7 med i stort sett samma resultat. Dock finns här förlåtelse att få, nåden ryms i det barn som ska födas - även om det nog inte är meningen att tolkas teologiskt. Annars: dans, stora vågor som rullar in - det utspelar sig varken på Prärien eller i Klippiga Bergen utan vid Stilla havskusten, psykologiska porträtt, den obligatoriska bordsbönen, gott skådespeleri och en udda öppningsscen med en bananätande bankrånare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar