Betyg: 2 monument
Det är åttiotal så det isar ådrorna. Inte på på grund av de begynnande pudelfrisyrerna. Inte på grund av skitigheten och den råa scenografin. Utan på grund av den totala avsaknaden av medkänsla. Det är till och med så att Snake Plissken, filmens huvudperson, ställer sig just den frågan: ”Finns här inget medlidande.”. Nej, det finns det inte!
Inledningen ger kalla kårar den också, en gummibåt försöker ta sig från Manhattan som numera är ett stängt fängelse - alla livstidsdömda fångar dumpas där och tillåts inte lämna ön. När gummibåten är ute på East river tvingas den tillbaka med hot om att beskjutas, vilket också sker. Gränsen är stängd, ingen ovälkommen kan komma igenom. Så mycket 2020-tal! Och sedan ett jetplan med Amerikas president ombord som kapas av en galen vänsterterrorist och kraschar strax nedanför ”Twin Towers”, så mycket 2000-tal! Den livstidsdömde fången Snake Plissken får i uppdrag att rädda presidenten, under förutsättningen att han lyckas inom 24 timmar annars kommer han att dö av de kemikalier de har fyllt hans kropp med.
Mycket våld, mycket lögner och ingen som helst medkänsla någonstans. Dessutom ganska dåliga skådespelarinsatser och en rätt usel story. Det enda roliga är de enorma mobiltelefonerna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar