03 juni 2015

Barnvagnen


Betyg: 4 monument

Jag funderar över hur den här filmen skulle sett ut om den gjordes idag, kanske vore det inte möjligt. Det är så mycket en spegling av en brytningstid. Tidigt sextiotal: flytten från de trånga lägenheterna i stadens centrum ut till förortens modernitet med raka linjer och TV-soffor. Från mammans uppgivna kommentar om äktenskapet: "det var värst i början, man vänjer sig" till Britts beslut att leva ensam med sitt barn. Jag ser inte den brytningstiden nu.

Fantastiskt foto och en fin malmöskildring (även om det bara är statister och små barn som pratar skånska). Bo Wideberg och Jan Troell förstås! Bra skådespeleri, lite nervigt och inte så förutsägbart. Funderar också över symboliken i kristallkronan som Britt stjäl hem till sig och pelikanen som hon söker upp för att få tröst och bli road av. Kristus? Pelikanen är en gammal kristussymbol, men Kristus som den som roar..? Och kristallkronan med sina facetter av ljus, sin tyngd och sin ålderdomlighet...

2 kommentarer:

  1. Jag tänker att pelikanen som roar kanske är leken i livet, och kristallkronans skönhet en debil för konsten. Så att de båda öppnar för något mer i Britts liv.

    SvaraRadera
  2. En SYMBOL för konsten, ska det förstås stå.

    SvaraRadera